Coronapandemin har lyft frågan om försörjningsgrad kopplat till lokal och delvis småskalig produktion. Många röster hörs om att konsumenter bör ge sitt stöd till de lokala livsmedelsproducenterna. När det gäller oss mathantverkare känner vi oss kanske mer sedda och eventuellt mer respekterade. Men hur går egentligen affärerna inom småskalig mejeri och affinage? Jag läser i den franska branschtidningen Profession Fromager om hur affinörer i centrala Paris tappar upp emot 80% av försäljningen under mitten mars-april 2020. Respektabla ostbutiker tvingas slå igen. Affinörer sänker temperaturen i deras mognadslager som snart är fyllda till brädden. I Sverige märker vi av inställda marknader och mässor, viktiga och nödvändiga försäljningskanaler för oss som producerar mindre volymer.
Småskaligt är sårbart
Jag läser vidare om hur de småskaliga franska mejerierna vädjar till industrimejerijätten Lactalis (som även äger Skånemejerier, inklusive tidigare fristående mejerierna Hjordnära och Lindahls) om att träda in för att undvika dumpning av mjölk. De gårdsbaserade franska mejerierna kan snart inte dra in mer på mjölkningar (dvs låta korna mjölka mer sällan med risk för försämrad djurhälsa). Här är det svårt att växla om till annan produkt.
Handelsalternativ begränsade
I vilken grad samverkar mejerier lokalt i Sverige, undrar jag? Detta då jag i Sverige hör signaler om att det är inte helt enkelt för ett mindre/medelstort mejeri att växla över tappad försäljning på restaurang till listning hos de svenska handelskedjorna. Dagligvarukedjornas reklam säger en sak, men verkligheten är ett nålsöga för att som småskalig företagare ta sig igenom komplicerade system. Jag lyssnade i helgen på den världskände ståuppkomikern och bloggaren Joe Rogans podprogram med Joel Salatin, en av USA:s frontfigurer inom regenerativt jordbruk där gräsuppfödd köttproduktion var i fokus. Joel Salatin jämförde möjligheterna att sälja nötkött direkt från gården som att sälja narkotika i USA, dvs med dagens regelverk är det omöjligt enligt honom. En parentes i sammanhanget är att Joel Salatin kommer till Sverige i augusti för en kurs inom regenerativt jordbruk tillsammans med Richard Perkins, som driver Ridgedale Permaculture i Värmland. (Låt oss hålla tummarna för att detta spännande möte mellan regenerativt jordbruk och permakultur blir möjligt att genomföra). Alltså står vi inför liknande utmaningar i Sverige, som i Frankrike och i USA när det gäller sårbarheten i den småskaliga produktionen under covid-19. Och det är inte alls avhängigt av coronapandemin. Och den småskaliga, lokala livsmedelsproduktionen blomstrar endast måttligt på vägen ur krisen.
REKO bygger gemenskap
Bryggeriet i Götene mognadslagrar ost i liten skala med fokus på smakupplevelser genom evenemang där människor möts och vi får dela med oss av vår kunskap om svensk ostkultur. Både större och enskilda evenemang ställs nu in och det är svårt att se när och hur vi kan komma tillbaka till vårt grundkoncept. Tills dess ser vi med tacksamhet till trogna kunder som hör av sig och vill handla av oss trots att vi inte kan sälja vår ost över disk just nu. Vi lokala mathantverkare verksamma i Skaraborg har också en stor fördel i den täthet av REKO-ringar som finns i vårt närområde. Här finns en kanal som fungerar för oss som är småskaliga. Och väljer man som konsument att testa REKO ger man aktivt stöd till flera livsmedelsproducerande företag och hela omsättningen går direkt till producenten, utan några onödiga mellanhänder. REKO bygger på relationsskapande och en alldeles speciell gemenskap kring maten vi äter. Den är en trygghet för den medvetne konsumenten. REKO är också en gemenskap där lokala livsmedelsproducenter regelbundet samlas, checkar av hur andra mår, ger varandra goda tips om hur affärer kan utvecklas. Vi ska värna REKO, både som konsumenter och producenter, inte minst i dessa tider.
Ulrika Åkesson
Fromager
Bryggeriet i Götene