Svensk ost förtjänar mer smak

Vad är det egentligen som ger en ost sin själ? Är det mjölken? Korna? Foder? Ystningen?

Ja, allt spelar roll. Men också allt det som händer efteråt.

Skillnaden mellan olika ytbehandling, en svensk vaxad hårdost och en europeisk hårdost med naturlig skorpa sitter inte bara i receptet, den sitter i historien. I hundraårig kunskap om djurhållning och i många timmars innovation i stall och mejeri. I mikroklimatet i lagringsrummet. I hur osten vänds, borstas, tvättas och får vila. I modet att låta tiden göra sitt.

För oss på Bryggeriet i Götene är det just där passionen tar vid.

Vi vill vara affinörer.

Ordet kommer från franskans affinage – konsten att förädla ost genom mognadslagring. Ulrika Åkessons utbildning hos Academie MonS gav ytterligare fördjupning i detta hantverk: att förstå hur temperatur, luftfuktighet, bakteriekulturer och tid samverkar för att utveckla smak, textur och arom. När en ost läggs på lagring börjar ett nytt kapitel. Proteiner bryts ner, kristaller bildas, syror rundas av och aromer fördjupas. En fast och försiktig smak kan växa till något nötigt, karamelligt, nästan knäckigt. Det är ett långsamt arbete och just därför så fascinerande.

Vi gör inte som andra

I industrialiseringens spår har många skillnader suddats ut. Sortiment likriktas. Smaker anpassas för att passa alla och riskerar att inte riktigt beröra någon. Kunskap som en gång fördes vidare mellan generationer försvinner lätt när effektivitet blir viktigare än karaktär.

Därför vill vi göra tvärtom. Vi vill bevara variationen. Lyft fram ursprunget. Fördjupa smaken istället för att förenkla den. Samarbeta med producenter som värnar djurhållning, hantverk och lokal tradition. Och låta ostar mogna så länge de behöver, inte så kort tid som den breda marknaden kräver.

Det glädjande är att vi inte är ensamma. Runt om i världen växer intresset för mathantverk. Gamla metoder plockas fram, nyfikenhet väcks och kunskap delas på nytt. Det är en rörelse vi med stolthet är en del av. Att vara affinör är för oss inte en titel. Det är att bära sin egen idé och ett matkulturarv.

Smak tar tid. Och vi tycker osten är värd det.

Kanske gillar du detta också?

  • Hantverksostar i österrikiska alperna

    Simmentalkon är en kombinerad köttras och mjölkkornas. I Sverige används kon endast som diko men i övriga världen förekommer den även som mjölkko. Allt sedan de första importerna 1974 har Simmentalrasen ökat i popularitet i Sverige. Den sägs ha ett naturligt väl marmorerat kött. Den ger dock inte de högsta mjölkinvägningstalen enligt svenska mått mätt….

  • Förälskad i fårost

    Mitt matminne av fårost är i tidiga tonåren då vi varje år reste till Grekland på semester. Jag skippade gärna oliver och tomater, men osten – den kunde jag äta hur mycket som helst av. Den där sältan och syrligheten har följt med mig på min matresa sedan dess. Det är dit jag tar mig tillbaka när jag…

  • Ost & must på Skövdes Matfestival

    På årets Matfestival i Skövde fick vår egen affinör, Ulrika Åkesson, möjligheten att stå på scen och berätta om Skaraborgs stolta osttradition och vårt arbete med att mognadslagra ost i det gamla bryggeriet. Tillsammans med Svante från Kållandsöäpplet visade vi hur vår terroir skapar unika smakmöten, och varför svensk ost självklart förtjänar större plats i…

  • Quice Pate Filo

    Så börjar nytt år och affinören har varit i köket och lagat nya osträtter. Filodeg blir så frasigt och krispigt som pajskal. Filodeg har sitt ursprung i östra Medelhavet och Mellanöstern och är känd för sina tunna, nästan papperstunna lager som penslas med smör eller olja och bakas till gyllene sprödhet. När den möter den…

  • Svensk ost är värd sitt pris

    Var osten godare förr? Det är en fråga vi själva burit med oss under många år i yrket. Inte av nostalgi, utan av egen erfarenhet i branschen. För vi minns ostar som satte avtryck. Ostar med tydlig identitet, kraft och karaktär. Ostar som inte bad om ursäkt för sin smak. Ostar som blev kända även…