Tacka fäboden för osten

I sommar besökte vi en av Skandinaviens äldsta och största fäbodar. Bastberget, ensligt och omgivet av skogs- och myrmark, är idag ett avslutat kapitel i vår agrara historia. Ändå en märkbar del av vårt mejerikulturarv.

Uppe på Bastberget, med utsikt över skogslandskapet, låg ett 150-tal byggnader, överraskande många bevarade. Byggnaderna bestod av låga grå små timmerhus med, som jag antar då, gräsbevuxna tak. Detta var en stor arbetsplats på 1800-talet. Nu helt öde, tyst. Enstaka koskällor från ett par unga kalvar, några höns, en nyfiken ponny, några får med lamm. En idyllisk miljö utan till synes el- eller dieseldrift, bara någon enstaka solfångare.

Jag försöker föreställa mig hur det var en gång. Då med unga kvinnor och barn som trängdes i de små fäbodarna och visthusen. Tvättat linne på sträck, mjölkkannor som hängde uppochner på tork. Koskällor som ständigt ljöd i de lummiga, frodiga inhägnade markerna. Får som bräkte och såg efter sina nyfödda lamm. Höns och tuppar som jagades av barnen runt de grå små husen. Kvinnor fullt sysselsatta med att mjölka korna som släppt sina kalvar och nu gav mjölk till hushållet. Andra som satt och kärnade smör. Och andra ystade ost och kokade messmör.

Hushållsekonomi blev matkultur

Fäbodarna gav livsnödvändiga produkter till familjerna inför den kalla bistra vintern nere i byarna. Där, på marker nära byn, hässjades och bärgades hö som skulle bli vinterfoder till djuren när de kom tillbaka från fäbodarna. Så var det i jordbrukarsamhället i flera delar av Sverige, där marker runt gården inte klarade att mätta alla människor och djur.

Då fick familjens unga kvinnor och barn bege sig långt hemifrån med gårdens djur. Ett ansvarsfullt och hårt arbete. En väsentlig del av dåvarande hushållningsekonomin. Fäbodarna var högt värderade med deras levande matlager, dåtidens beredskapslager i oroliga tider. Idag är det historia. Alldeles tyst och stilla ligger Bastbergets fäbodar kvar, som ett mejerikulturarv.

Bilderna är från Bastberget som har haft oavbruten fäboddrift i 400 år.

Text och foto Ulrika Åkesson

Kanske gillar du detta också?

  • När pizza kom till Sverige

    Pizzan hade funnits i Sverige sedan 1940-talet, men det var först under 1970-talet som den slog igenom på bred front. Den kändes exotisk och spännande. Men hemma i många kök, som i mitt barndomshem, blev den snabbt något annat: vardagslyx. Jag minns när min mamma introducerade pizza i början av 70-talet. Det var ingen överlastad…

  • Affinören – en mathantverkare

    En hög mjölkkvalitet och kunnig mejerist är viktiga förutsättningar för god ätkvalitet. Smakutveckling sker till stor del under mognadslagringen. Det är variationen i den kemiska processen under lagring som ger affinören utrymme för sin del av mathantverket. Ystaren sätter förutsättningarna.
 Affinören verkställer intentionen och matchar den till vald målgrupp och applikation. ”Affinörens fokus ligger i…

  • Quice Pate Filo

    Så börjar nytt år och affinören har varit i köket och lagat nya osträtter. Filodeg blir så frasigt och krispigt som pajskal. Filodeg har sitt ursprung i östra Medelhavet och Mellanöstern och är känd för sina tunna, nästan papperstunna lager som penslas med smör eller olja och bakas till gyllene sprödhet. När den möter den…

  • Ost & must på Skövdes Matfestival

    På årets Matfestival i Skövde fick vår egen affinör, Ulrika Åkesson, möjligheten att stå på scen och berätta om Skaraborgs stolta osttradition och vårt arbete med att mognadslagra ost i det gamla bryggeriet. Tillsammans med Svante från Kållandsöäpplet visade vi hur vår terroir skapar unika smakmöten, och varför svensk ost självklart förtjänar större plats i…