Tacka fäboden för osten

I sommar besökte vi en av Skandinaviens äldsta och största fäbodar. Bastberget, ensligt och omgivet av skogs- och myrmark, är idag ett avslutat kapitel i vår agrara historia. Ändå en märkbar del av vårt mejerikulturarv.

Uppe på Bastberget, med utsikt över skogslandskapet, låg ett 150-tal byggnader, överraskande många bevarade. Byggnaderna bestod av låga grå små timmerhus med, som jag antar då, gräsbevuxna tak. Detta var en stor arbetsplats på 1800-talet. Nu helt öde, tyst. Enstaka koskällor från ett par unga kalvar, några höns, en nyfiken ponny, några får med lamm. En idyllisk miljö utan till synes el- eller dieseldrift, bara någon enstaka solfångare.

Jag försöker föreställa mig hur det var en gång. Då med unga kvinnor och barn som trängdes i de små fäbodarna och visthusen. Tvättat linne på sträck, mjölkkannor som hängde uppochner på tork. Koskällor som ständigt ljöd i de lummiga, frodiga inhägnade markerna. Får som bräkte och såg efter sina nyfödda lamm. Höns och tuppar som jagades av barnen runt de grå små husen. Kvinnor fullt sysselsatta med att mjölka korna som släppt sina kalvar och nu gav mjölk till hushållet. Andra som satt och kärnade smör. Och andra ystade ost och kokade messmör.

Hushållsekonomi blev matkultur

Fäbodarna gav livsnödvändiga produkter till familjerna inför den kalla bistra vintern nere i byarna. Där, på marker nära byn, hässjades och bärgades hö som skulle bli vinterfoder till djuren när de kom tillbaka från fäbodarna. Så var det i jordbrukarsamhället i flera delar av Sverige, där marker runt gården inte klarade att mätta alla människor och djur.

Då fick familjens unga kvinnor och barn bege sig långt hemifrån med gårdens djur. Ett ansvarsfullt och hårt arbete. En väsentlig del av dåvarande hushållningsekonomin. Fäbodarna var högt värderade med deras levande matlager, dåtidens beredskapslager i oroliga tider. Idag är det historia. Alldeles tyst och stilla ligger Bastbergets fäbodar kvar, som ett mejerikulturarv.

Bilderna är från Bastberget som har haft oavbruten fäboddrift i 400 år.

Text och foto Ulrika Åkesson

Kanske gillar du detta också?

  • Varför ska vi äta svensk ost?

    Vi svenskar äter omkring 19 kilo ost per person och år. Det gör osten till mer än en njutningsprodukt, den är en del av vår vardag. Samtidigt är Sverige ett land med starka naturgivna förutsättningar för mjölkproduktion. Vårt klimat, våra betesmarker och vår vallodling har under generationer byggt upp en råvarukvalitet som gett oss ett…

  • Vårrundan slog rekord

    För tredje året i rad höll Bryggeriets osthandel öppet under Vårrundan. I år var det riktigt kallt och delvis lite regn på söndagen. Trots detta, eller kanske tack vare, har vi aldrig sett så många besökare hos oss. Närmare 500 besökare som gärna provsmakade våra utvalda ostsorter under både lördag och söndag. Helgen till ära…

  • Hårdost av mjölk från Jerseykor

    Vi på Bryggeriet i Götene provar hela tiden nya ostar, dels för att utveckla våra kunskaper om hårdost, dels för att hitta nya ostämnen att lagra i vårt mognadsklimat. På det småskaliga ysteriet Jernveden på Jylland, vackert beläget på det danska Vestlandet produceras traditionell dansk kittost av Danbotyp. Vi har testat deras single farm Danbo…

  • En ostkultur i ständig förändring

    Vår matkultur idag påverkas i allt mer utsträckning av människors intoleranser och allergier. Matindustrin ser idag mjölkproteinallergiker och laktosintoleranta som en kundgrupp med hög betalningsvillighet för mjölkalternativ som vi kanske inte vet så mycket om de långsiktiga effekterna av. Man kan fundera över varför vi är mer känsliga för mjölkprodukter idag än för hundra år…

  • Ärthummus på ostknäcke

    Det gäller att ta vara på de goda råvaror som vi har i vår närhet, sådant som är en del av vår matkultur. Jag tänker på knäckebröd, ost, ärtor och viltkött. Då skapades den här goda förrätten som jag verkligen vill du ska prova. Knäcke kan du baka själv, eller gör som jag, handla något…