Tacka fäboden för osten

I sommar besökte vi en av Skandinaviens äldsta och största fäbodar. Bastberget, ensligt och omgivet av skogs- och myrmark, är idag ett avslutat kapitel i vår agrara historia. Ändå en märkbar del av vårt mejerikulturarv.

Uppe på Bastberget, med utsikt över skogslandskapet, låg ett 150-tal byggnader, överraskande många bevarade. Byggnaderna bestod av låga grå små timmerhus med, som jag antar då, gräsbevuxna tak. Detta var en stor arbetsplats på 1800-talet. Nu helt öde, tyst. Enstaka koskällor från ett par unga kalvar, några höns, en nyfiken ponny, några får med lamm. En idyllisk miljö utan till synes el- eller dieseldrift, bara någon enstaka solfångare.

Jag försöker föreställa mig hur det var en gång. Då med unga kvinnor och barn som trängdes i de små fäbodarna och visthusen. Tvättat linne på sträck, mjölkkannor som hängde uppochner på tork. Koskällor som ständigt ljöd i de lummiga, frodiga inhägnade markerna. Får som bräkte och såg efter sina nyfödda lamm. Höns och tuppar som jagades av barnen runt de grå små husen. Kvinnor fullt sysselsatta med att mjölka korna som släppt sina kalvar och nu gav mjölk till hushållet. Andra som satt och kärnade smör. Och andra ystade ost och kokade messmör.

Hushållsekonomi blev matkultur

Fäbodarna gav livsnödvändiga produkter till familjerna inför den kalla bistra vintern nere i byarna. Där, på marker nära byn, hässjades och bärgades hö som skulle bli vinterfoder till djuren när de kom tillbaka från fäbodarna. Så var det i jordbrukarsamhället i flera delar av Sverige, där marker runt gården inte klarade att mätta alla människor och djur.

Då fick familjens unga kvinnor och barn bege sig långt hemifrån med gårdens djur. Ett ansvarsfullt och hårt arbete. En väsentlig del av dåvarande hushållningsekonomin. Fäbodarna var högt värderade med deras levande matlager, dåtidens beredskapslager i oroliga tider. Idag är det historia. Alldeles tyst och stilla ligger Bastbergets fäbodar kvar, som ett mejerikulturarv.

Bilderna är från Bastberget som har haft oavbruten fäboddrift i 400 år.

Text och foto Ulrika Åkesson

Kanske gillar du detta också?

  • Hyllning till samisk matkultur

    6 februari firas samernas nationaldag. Deras kultur kretsar kring renskötsel och har funnits i vårt land i minst ett par tusen år. Till en början jagade jägarfolken i norr vilda renar och sedan 1600-talet har renskötsel funnits etablerad i större skala. Samer har hushållning av råvaror sedan generationer i blodet. Och Souvas, det lättrökta renköttet,…

  • Se till smaken i första hand

    Nästan alla svenska äter ost, men bara cirka 40 procent av osten vi köper är faktiskt av svensk mjölkråvara. Det är förvirrande för en affinör som jag, då själva kärleken till ost till stor del handlar om vårt matkulturarv. Samtidigt kan vi läsa i senaste Ostrapporten från Svenskmärkning att just smaken är viktigast när vi…

  • Handla lokal ost lokalt

    Bryggeriets osthandel har haft en utmaning i att vår egen osthandel inte kunnat hålla öppet som tidigare. Vi har aktivt sökt nya samarbeten för att våra ostar ska nå ut under pandemin. Vi väljer att samarbeta med handlare som vill profilera lokal mat och som lyfter detta lite extra i sitt koncept. Det har varit…

  • En god ost- och potatisrätt att laga tillsammans

    Sportlovstid bjuder in till långsammare dagar och måltider som får ta plats. Sådan mat som lagas i köket medan samtalen pågår, smöret fräser och någon river ost som doftar och ger smaklökarna vårkänslor. Rårakor är för många tillfällen, vardagslunch som festlig kvällsmåltid. Rätten önskar närvaro, men belönar samarbete: Någon river potatis, någon vänder i pannan…

  • Förälskad i fårost

    Mitt matminne av fårost är i tidiga tonåren då vi varje år reste till Grekland på semester. Jag skippade gärna oliver och tomater, men osten – den kunde jag äta hur mycket som helst av. Den där sältan och syrligheten har följt med mig på min matresa sedan dess. Det är dit jag tar mig tillbaka när jag…

  • En ostkultur i ständig förändring

    Vår matkultur idag påverkas i allt mer utsträckning av människors intoleranser och allergier. Matindustrin ser idag mjölkproteinallergiker och laktosintoleranta som en kundgrupp med hög betalningsvillighet för mjölkalternativ som vi kanske inte vet så mycket om de långsiktiga effekterna av. Man kan fundera över varför vi är mer känsliga för mjölkprodukter idag än för hundra år…