Tacka fäboden för osten

I sommar besökte vi en av Skandinaviens äldsta och största fäbodar. Bastberget, ensligt och omgivet av skogs- och myrmark, är idag ett avslutat kapitel i vår agrara historia. Ändå en märkbar del av vårt mejerikulturarv.

Uppe på Bastberget, med utsikt över skogslandskapet, låg ett 150-tal byggnader, överraskande många bevarade. Byggnaderna bestod av låga grå små timmerhus med, som jag antar då, gräsbevuxna tak. Detta var en stor arbetsplats på 1800-talet. Nu helt öde, tyst. Enstaka koskällor från ett par unga kalvar, några höns, en nyfiken ponny, några får med lamm. En idyllisk miljö utan till synes el- eller dieseldrift, bara någon enstaka solfångare.

Jag försöker föreställa mig hur det var en gång. Då med unga kvinnor och barn som trängdes i de små fäbodarna och visthusen. Tvättat linne på sträck, mjölkkannor som hängde uppochner på tork. Koskällor som ständigt ljöd i de lummiga, frodiga inhägnade markerna. Får som bräkte och såg efter sina nyfödda lamm. Höns och tuppar som jagades av barnen runt de grå små husen. Kvinnor fullt sysselsatta med att mjölka korna som släppt sina kalvar och nu gav mjölk till hushållet. Andra som satt och kärnade smör. Och andra ystade ost och kokade messmör.

Hushållsekonomi blev matkultur

Fäbodarna gav livsnödvändiga produkter till familjerna inför den kalla bistra vintern nere i byarna. Där, på marker nära byn, hässjades och bärgades hö som skulle bli vinterfoder till djuren när de kom tillbaka från fäbodarna. Så var det i jordbrukarsamhället i flera delar av Sverige, där marker runt gården inte klarade att mätta alla människor och djur.

Då fick familjens unga kvinnor och barn bege sig långt hemifrån med gårdens djur. Ett ansvarsfullt och hårt arbete. En väsentlig del av dåvarande hushållningsekonomin. Fäbodarna var högt värderade med deras levande matlager, dåtidens beredskapslager i oroliga tider. Idag är det historia. Alldeles tyst och stilla ligger Bastbergets fäbodar kvar, som ett mejerikulturarv.

Bilderna är från Bastberget som har haft oavbruten fäboddrift i 400 år.

Text och foto Ulrika Åkesson

Kanske gillar du detta också?

  • Hjortcarpaccio med ostkräm

    Wow! Året är snart slut och vi går snart in i 2022. Nu ser vi framåt och längtar efter festliga kalas och möten med härliga människor. Här är affinörens osttips till nyår: Carpaccio på hjort med ljuvlig ostkräm (4 personer) Ingredienser carpaccio400 g halvfryst hjortfilé40 g pinjenötter30 g bryggerietsalpostBasilikablad1 msk olivolja1 tsk balsamvinägerflingsaltnymalen svartpeppar Ingredienser…

  • Svensk ost är värd sitt pris

    Var osten godare förr? Det är en fråga vi själva burit med oss under många år i yrket. Inte av nostalgi, utan av egen erfarenhet i branschen. För vi minns ostar som satte avtryck. Ostar med tydlig identitet, kraft och karaktär. Ostar som inte bad om ursäkt för sin smak. Ostar som blev kända även…

  • Affinören debuterar i SM-jury

    Att få frågan var en ära. Att tacka ja var självklart. I oktober deltog Bryggeriet i Götene vid SM i Mathantverk, där Ulrika Åkesson för första gången fick kliva in i rollen som juryledamot. Årets mästerskap hölls på Högbo Bruk den 15 oktober 2019, i en miljö som andas hantverk och tradition, helt rätt plats för Sveriges främsta…

  • Must och ost del 1

    Kombination av mat och dryck är spännande och kan ge dig en ännu godare smakupplevelse. Vi på Bryggeriet i Götene är nyfikna på must. Äpple är en del av vår matkultur, precis som våra ostar. Därför kommer här resultat av vår första kombinationsprovning av must och ost. Ostar som testas är: Svensk cheddar 28 månader,…

  • Se till smaken i första hand

    Nästan alla svenska äter ost, men bara cirka 40 procent av osten vi köper är faktiskt av svensk mjölkråvara. Det är förvirrande för en affinör som jag, då själva kärleken till ost till stor del handlar om vårt matkulturarv. Samtidigt kan vi läsa i senaste Ostrapporten från Svenskmärkning att just smaken är viktigast när vi…