Pizzan hade funnits i Sverige sedan 1940-talet, men det var först under 1970-talet som den slog igenom på bred front. Den kändes exotisk och spännande. Men hemma i många kök, som i mitt barndomshem, blev den snabbt något annat: vardagslyx.
Jag minns när min mamma introducerade pizza i början av 70-talet. Det var ingen överlastad tallrik med femton ingredienser. Det var en hembakad botten, tunn, lätt att göra, doftande av jäst och mjöl. Tomatsås, några noggrant valda pålägg. Och ost. Inte ett anonymt val av rivost, utan en ost som faktiskt smakade något.
- Det var enkelt.
- Det var okomplicerat.
- Och det var väldigt gott.
Så här kommer affinörens pizza-tips, som hon minns den när den kom in i vår vardag.
Affinörens pizzadeg
25 g jäst
2 dl ljummet vatten
1 msk oliv- eller rapsolja
salt
Ca 5 dl Ölandsvete
Arbeta samman och låt jäsa 30 minuter.
Affinörens tomatsås:
3 mogna tomater
1 liten lök, gärna rödlök
1-2 vitlöksklyftor
socker eller ketchup för att balansera syra
salt, svartpeppar
chiliflakes (valfritt)
Hacka och koka samman så länge som möjligt.
Affinörens pizzaost:
2 ostsorter behövs, en som ger konsistens och en som smakförstärkare.
Konsistensgivande ost väljs utifrån hur salta övriga ingredienser är. Flera salta toppings = Vällagrad herrgårdsost. Milda toppings, t ex övervägande grönsaker, en ost med sälta, t ex vällagrad Svecia.
Lämplig smakförstärkare är Bryggeriets Sörbo som du toppar i mindre mängd, gärna i slutet av gräddningen. Krydda gärna med oregano.
Toppings är helt efter vad du är sugen på. Låt var och en välja.
