Tacka fäboden för osten

I sommar besökte vi en av Skandinaviens äldsta och största fäbodar. Bastberget, ensligt och omgivet av skogs- och myrmark, är idag ett avslutat kapitel i vår agrara historia. Ändå en märkbar del av vårt mejerikulturarv.

Uppe på Bastberget, med utsikt över skogslandskapet, låg ett 150-tal byggnader, överraskande många bevarade. Byggnaderna bestod av låga grå små timmerhus med, som jag antar då, gräsbevuxna tak. Detta var en stor arbetsplats på 1800-talet. Nu helt öde, tyst. Enstaka koskällor från ett par unga kalvar, några höns, en nyfiken ponny, några får med lamm. En idyllisk miljö utan till synes el- eller dieseldrift, bara någon enstaka solfångare.

Jag försöker föreställa mig hur det var en gång. Då med unga kvinnor och barn som trängdes i de små fäbodarna och visthusen. Tvättat linne på sträck, mjölkkannor som hängde uppochner på tork. Koskällor som ständigt ljöd i de lummiga, frodiga inhägnade markerna. Får som bräkte och såg efter sina nyfödda lamm. Höns och tuppar som jagades av barnen runt de grå små husen. Kvinnor fullt sysselsatta med att mjölka korna som släppt sina kalvar och nu gav mjölk till hushållet. Andra som satt och kärnade smör. Och andra ystade ost och kokade messmör.

Hushållsekonomi blev matkultur

Fäbodarna gav livsnödvändiga produkter till familjerna inför den kalla bistra vintern nere i byarna. Där, på marker nära byn, hässjades och bärgades hö som skulle bli vinterfoder till djuren när de kom tillbaka från fäbodarna. Så var det i jordbrukarsamhället i flera delar av Sverige, där marker runt gården inte klarade att mätta alla människor och djur.

Då fick familjens unga kvinnor och barn bege sig långt hemifrån med gårdens djur. Ett ansvarsfullt och hårt arbete. En väsentlig del av dåvarande hushållningsekonomin. Fäbodarna var högt värderade med deras levande matlager, dåtidens beredskapslager i oroliga tider. Idag är det historia. Alldeles tyst och stilla ligger Bastbergets fäbodar kvar, som ett mejerikulturarv.

Bilderna är från Bastberget som har haft oavbruten fäboddrift i 400 år.

Text och foto Ulrika Åkesson

Kanske gillar du detta också?

  • Göteborgs godaste ostbrickor

    Dessa ostbrickor satte affinör Ulrika Åkesson samman inför Ostfestivalen Göteborg som hölls i oktober 2025. Stående ovationer, terroir och elegans Guldklimp från Arla Unika, ÖstersundKristalliserad, med toner av skirat smör och smörkola. Norrländsk mjölk ger extra fjällnära terroir. Caprin från Gide Get, ÅngermanlandKrämig getost med syra och örtighet från norrländska betesmarker. Osten är ett uttryck…

  • Svensk ost är värd sitt pris

    Var osten godare förr? Det är en fråga vi själva burit med oss under många år i yrket. Inte av nostalgi, utan av egen erfarenhet i branschen. För vi minns ostar som satte avtryck. Ostar med tydlig identitet, kraft och karaktär. Ostar som inte bad om ursäkt för sin smak. Ostar som blev kända även…

  • Tortilla de patata med Svecia

    Affinörens osttips 9 december 2021: Ta vara på rester i kylen. Detta är ett enkelt sätt att ta hand om potatis som blivit över.  Spansk vardagsmat blir festlig med vällagrad svensk hårdost. Potatisomeletten kan ätas både varm och ljummen.  Svecia är den enda ost som har ett geografiskt skydd enligt EU-lagstiftning. I protokollet står att…

  • Affinören tipsar om svensk ost till nyår

    Till skillnad från julmaten är nyårsmaten lyxigare, festligare och råvarorna har inte lika stark lokal prägel. Och nyårsfirandet är ju en mer internationell fest, vilket kanske gör att vi tappar bort en del av den svenska matkulturen när vi sätter nyårsmenyn. Inför festen rådgör affinören med chatGPT. Svensk ost saknas på menyn Vi som gillar…