Tacka fäboden för osten

I sommar besökte vi en av Skandinaviens äldsta och största fäbodar. Bastberget, ensligt och omgivet av skogs- och myrmark, är idag ett avslutat kapitel i vår agrara historia. Ändå en märkbar del av vårt mejerikulturarv.

Uppe på Bastberget, med utsikt över skogslandskapet, låg ett 150-tal byggnader, överraskande många bevarade. Byggnaderna bestod av låga grå små timmerhus med, som jag antar då, gräsbevuxna tak. Detta var en stor arbetsplats på 1800-talet. Nu helt öde, tyst. Enstaka koskällor från ett par unga kalvar, några höns, en nyfiken ponny, några får med lamm. En idyllisk miljö utan till synes el- eller dieseldrift, bara någon enstaka solfångare.

Jag försöker föreställa mig hur det var en gång. Då med unga kvinnor och barn som trängdes i de små fäbodarna och visthusen. Tvättat linne på sträck, mjölkkannor som hängde uppochner på tork. Koskällor som ständigt ljöd i de lummiga, frodiga inhägnade markerna. Får som bräkte och såg efter sina nyfödda lamm. Höns och tuppar som jagades av barnen runt de grå små husen. Kvinnor fullt sysselsatta med att mjölka korna som släppt sina kalvar och nu gav mjölk till hushållet. Andra som satt och kärnade smör. Och andra ystade ost och kokade messmör.

Hushållsekonomi blev matkultur

Fäbodarna gav livsnödvändiga produkter till familjerna inför den kalla bistra vintern nere i byarna. Där, på marker nära byn, hässjades och bärgades hö som skulle bli vinterfoder till djuren när de kom tillbaka från fäbodarna. Så var det i jordbrukarsamhället i flera delar av Sverige, där marker runt gården inte klarade att mätta alla människor och djur.

Då fick familjens unga kvinnor och barn bege sig långt hemifrån med gårdens djur. Ett ansvarsfullt och hårt arbete. En väsentlig del av dåvarande hushållningsekonomin. Fäbodarna var högt värderade med deras levande matlager, dåtidens beredskapslager i oroliga tider. Idag är det historia. Alldeles tyst och stilla ligger Bastbergets fäbodar kvar, som ett mejerikulturarv.

Bilderna är från Bastberget som har haft oavbruten fäboddrift i 400 år.

Text och foto Ulrika Åkesson

Kanske gillar du detta också?

  • Svensk ost förtjänar mer smak

    Vad är det egentligen som ger en ost sin själ? Är det mjölken? Korna? Foder? Ystningen? Ja, allt spelar roll. Men också allt det som händer efteråt. Skillnaden mellan olika ytbehandling, en svensk vaxad hårdost och en europeisk hårdost med naturlig skorpa sitter inte bara i receptet, den sitter i historien. I hundraårig kunskap om djurhållning…

  • Vi växlar upp och önskar God Jul

    När vi ser tillbaka på året som gått gör vi det med stolthet, men framför allt med blicken riktad framåt. Under året har vi haft förmånen att möta många nyfikna och engagerade ostälskare på våra provningar. Samtal om mjölk, mognad, textur och smak har fyllt rummet. Våra större arrangemang som Vårrundan och Höstrundan har samlat…

  • Bryggeriets ostar gourmetmenyn

    Konsumenter och restauranggäster förväntar sig mer av lokala produkter i butik och på restaurangen. Tack vare nöjda ostvänner har vi i år lyckats utveckla nya samarbeten med lokala restauranger i Skaraborg. Verkligen roligt att stifta bekantskap med finsmakare som söker goda ostar att sätta på menyn! VinContoret Tidaholm I juletid har våra ostar presenterats som…

  • Svensk ost och lokala delikatesser

    Vid Vänerns strand, i skuggan av Kinnekulle – det blommande platåberget med sin unika geologi och rika historia – breder ett landskap ut sig där naturen och jordbruket har utvecklats och frodats sida vid sida i århundraden. Och idag framträder mathantverkare med stor kärlek till god mat, lokala råvaror i gott sällskap. Från de bördiga…