Affinör besöker olivlunden

Runt Medelhavet finns omkring 600 olika olivsorter, men långt ifrån alla blir till olivolja. Under en resa juli 2025 i nordvästra Grekland besökte vi familjen Liakris i Parga, där den traditionella olivoljeproduktionen lever kvar, sida vid sida med modern teknik och kunskap. Här växer främst sorten Koroneiki, idealisk för olja, till skillnad från ätoliven Kalamata. Familjen Liakris producerar småskaligt och hantverksmässigt, med oliver från träd som planterades redan under venetiansk tid. Fantastiska träd som fortfarande bär frukt! Och som var och en har ett eget uttryck, ja, nästan som konstverk.

Skördetid avgör smak och kvalitet

Vi får provsmaka olivolja från olika skördetidpunkter, och upplever nyanser i både doft och smak. Tidigt skördade oliver i oktober ger en pepprig och bitter olja med hög halt av polyfenoler, antioxidanter, som inte bara är hälsosamma, utan också bär smak. Senare skörd ger en mjukare, mer avrundad karaktär. Skillnaderna är subtila, men vi känner och förstår ändå att skördetidpunkt är en viktig faktor för oljans smak och kvalitet.

Koroneikioliven ger som sort också bättre utbyte än till exempel Kalamataoliven. Ett kilo koroneikioliver ger mellan 8-10 liter olja vid tidig skörd. Senare skörd ger sämre utbyte.

Innovation och utveckling vi känner igen

I museet i Parga, där familjen bevarat maskiner från 1920-talet, slås vi av likheterna med svensk mjölk- och ostproduktion. Hygienen är avgörande både vid skörd av oliver och vid mjölkning. I industrilokalen eldades restmaterial från olivpressningen i en tryckpanna som gav ånga till en turbin. Mekanisk energi överfördes på så sätt till olika maskiner genom ett system av axlar och remdrift. Liknande driftsystem fanns i det gamla mejeriet Raggagården i Holmestad utanför Götene, som också är ett museum idag. Förtjusta hör vi vår guide tala om separatorn från Alfa Laval som en betydande innovation för en effektivare och mer kvalitetssäker produktion.

En väl känd svensk uppfinning som även innebar viktig förändring inom svensk mjölkproduktion. Som affinör med intresse för regional matkultur förvånas vi över det faktum att olivolja och ost har så mycket gemensamt, ur ett jordbruksperspektiv. Båda är resultatet av en råvara med lång tradition och väl anpassad till jordens förutsättningar.  Vi får veta att i Parga-området vattnar man inte olivträden utan dessa flera hundra år gamla träd klarar långa perioder utan regn. Alltså en gröda som passar i landets klimat, precis som vall och nötkreatur i Sverige. Därifrån har människor utvecklat hantverket, skaffat ny kunskap med respekt för råvarans värde och kvalitet. En väldigt intressant och spännande jämförelse över hur matkultur är beroende av viktiga förutsättningar för att formas och utvecklas.

Från olivlund till ostlagring

I Parga är olivolja en självklar del av matkulturen, precis som mjölk och ost är det här i Skaraborg. Tradition och innovation går hand i hand, formar vår matkultur och det finns en stark koppling till terroir. Smaken av en plats. Det är det som gör vårt arbete som affinör med fokus svensk ost så meningsfullt. Och så smakrikt.

Kanske gillar du detta också?

  • Hjortfilé med osttillbehör

    Bryggeriets Sörbo är en smakrik och i matlagning dryg ostsort med brett användningsområde. Det är en ost som innehåller mjölkråvara från Skaraborg. Den är ystad och mognadslagrad i Götene.  Osten har väl utvecklad sötma och sälta med tydlig smörkola-karaktär. Den passar på den festliga ostbrickan och serveras bäst i små mumsbitar.Här kommer affinörens tips hur…

  • Fermier – vad är det?

    Inom fransk ostproduktion finns begreppet Fermier eller Artisanal, båda anses som viktiga kvalitetsbegrepp inom den franska ostkulturen. Båda dessa begrepp har en tydlig koppling till det man inom vinvärlden kallar för terroir. För att få kalla att en ostsort är Fermier eller Artisanal krävs att hela produktionskedjan är kopplad till en och samma gård/gårdar. Mejeriet…

  • Affinören tipsar om svensk ost till nyår

    Till skillnad från julmaten är nyårsmaten lyxigare, festligare och råvarorna har inte lika stark lokal prägel. Och nyårsfirandet är ju en mer internationell fest, vilket kanske gör att vi tappar bort en del av den svenska matkulturen när vi sätter nyårsmenyn. Inför festen rådgör affinören med chatGPT. Svensk ost saknas på menyn Vi som gillar…

  • Vägen till en rikare smak

    Redan vid val och hantering av mjölken bestämmer osttillverkaren om produkten ska kunna mognadslagras. Pastöriseras mjölken tappar osten en stor del av sin terroir. Istället tillsätts ostkultur som blir smakdrivaren. Andra väljer en medelväg där mjölken lågpastöriseras och kombineras med tillsatt bakteriekultur. Även en ost tillverkad på pastöriserad mjölk kan mognadslagras. Hur bra förutsättningar hänger…

  • Fler lokala ostsamarbeten

    Skaraborg konkretiserar mycket av den svenska osttraditionen. Bygden mellan bergen Kinnekulle, Billingen och Mösseberg har under tusentals år präglats av en stor andel djurhållning med mjölk- och köttproduktion som en viktig del av inkomsten från den agrara näringen. Runt Kinnekulle-Kållandsö finns flera storgods och slott som tidigt förstod att sörja för sitt folks välstånd genom…