Världsnaturfonden skriver utifrån svensk ost och djurvälfärd:
“Den höga nivån på svenskt arbete för en god djurvälfärd ger grönt ljus för ost som görs av svensk mjölk. Kor, får och getter går ute och betar enligt lagstiftningen, stallmiljön är god och det finns program för att följa upp djurhälsa och säkerställa en ansvarsfull användning av antibiotika. Cirka hälften av Sveriges mjölkkor går fritt i hallar med liggplatser och foderautomater. Resten står uppbundna i stallar vilket försvårar för korna att utöva sitt naturliga beteende. Uppbundna kor är för närvarande tillåtet enligt svensk lag men nya stallar som byggs måste vara sådana där korna går lösa. Från och med 2014 måste uppbundna kor i ekologisk produktion rastas två gånger per vecka. Alla svenska mjölkkor måste vara ute på bete i minst 6 timmar i konventionell produktion och minst 12 timmar per dygn i ekologisk produktion under betesperioden (2-4 månader beroende på vart i landet). I Sverige behandlas cirka 30 procent av korna varje år för någon sjukdom.”
Var osten godare förr?
Vi har ett rikt utbud av ostar i dagens butiker. Men hur mycket är egentligen från Sverige? Och hur många ostar som ligger i manuell disk idag är svensk? Mycket har hänt inom svensk osttillverkning sedan mitten på 1990-talet. Så många ostsorter vi minns som bara finns som goda smakupplevelser. Vi minns ostar som Koggosten från Gällstad, Blå Gotland från Stånga, Västerviks gräddost. Ostar med smak som gjordes kända även utanför Sveriges gränser. Vad tycker du, vilken ost vill du betala lite extra för nästa gång du handlar?